Lägren var vägen

Under 2012 har Sveriges fem scoutförbund anslutit sig till en ny riksorganisation. Formellt har organisationsförändringen skett i ögonblicket då generalsekreterare undertecknat samverkansavtal, men det strukturprocessen egentligen handlat om är något helt annat.

Just innan julen 1987 skriver Jan Månsson kontrakt med färjebolaget Scandinavian Seaways och abonnerar en färja till och från Storbritannien. Det är en liten detalj i den svenska scouthistorian, men det markerar i många avseenden starten för den gemensamma scoutorganisationen vi har idag. Färjebolaget ville från början ha två miljoner för att hyra ut färjan, men Jan Månsson kunde som mest tänka sig ett sexsiffrigt belopp. Han fick backa en krona. Slutligen kunde han underteckna kontraktet om 1 000 000 kronor. Båten skulle användas för en scoutresa, Viking Venture, till Storbritannien där brittiska scouter ordnade ett scoutläger. För att få arrangemanget att gå ihop skulle man behöva fylla färjans samtliga 1518 platser, och arrangemangsledningen skickade ut inbjudningar till scoutkårer ur alla Sveriges förbund.

– Det fanns ingen struktur för hur man spred information om sådana här arrangemang, så vi fick själva sköta kommunikationen direkt ut till scoutkårerna, att skicka post genom förbunden hade tagit alldeles för lång tid. Det blev en slags gräsrotsaktivitet och när anmälningstiden gått ut hade vi fått 2910 definitivanmälningar, alltså nästan dubbelt så många som vi hade plats för, berättar Jan Månsson tjugotre år senare.

 

Alla anmälda hade betalat in tusen kronor i förskott och lägerkommittén blev tvungen att lotta fram de scouter som skulle få följa med och sedan manuellt betala tillbaka alla lägeravgifter som kom från scouter som inte haft turen att få följa med. SJ hjälpte till med att chartra särskilda scouttåg som plockade upp scouter från hela Sverige och körde dem ända till hamnspåret i Göteborg där färjan låg och väntade. Sedan följde några dagar då scouter från alla svenska scoutförbund gemensamt reste till England för att som svenska scouter möta de engelska scouterna på London Venture.

– När vi klev på båten var det som att vi alla bara var scouter. Förbunden spelade ingen roll, vi lottade in scouterna i avdelningar och gjorde det helt utan att tänka på förbundsgränserna. Det var som att det vilade en scoutanda över hela resan, som inte hade någon koppling till förbunden, säger Jan Månsson.

 

Följande år påminns den svenska scoutrörelsen om fördelarna med att bedriva verksamhet gemensamt över förbundsgränserna gång på gång. Den svenska kontingenten till Moot i Australien 1990 blir rekordstor och trots att man valt att köpa in kortärmade scoutskjortor i olika färg beroende på förbundstillhörighet väljer de flesta svenska scouterna att bära den blå skjortan. Det är då femton år innan den nya förbundsgemensamma scoutskjortan lanseras, men bland scouter från alla förbund börjar idén om en gemensam organisation växa sig starkare.

– Jag tror att anledningen till att idén om en gemensam organisation fäste sig var att allt gick så bra, Viking Venture var ett enormt arrangemang men ändå var det inte någonting som gick snett. När vi jobbade ihop över förbundsgränserna var det som att allt bara flöt på, berättar Jan Månsson.

– Jag upplevde bara samarbetet genom Svenska Scoutrådet som något positivt, berättar Herta Wassgren, förbundsordförande i Frälsningsarméns scoutförbund mellan 1984 och 1990. Vi genomförde flera arrangemang gemensamt och såg fördelarna av att genomföra kurser som Treklöver-Gilwell tillsammans. Det blev också tydligt att ju mer vi samarbetade desto klarare såg vi att vi trots allt var ganska lika varandra. När vi åkte på internationella arrangemang tillsammans såg vi oss bara som svenska scouter.

 

Viking Venture följs upp av Stockholm Venture 1991 då de svenska scoutförbunden bjuder in brittiska scouter till ett stort läger på Gärdet i Stockholm. Fem år senare besöker scouter från åttio länder Sverige för ett Moot anordnat av den svenska scoutrörelsen. De gemensamma arrangemangen blir succéer och i slutet av nittiotalet fattar den svenska scoutrörelsen beslut om att man ska genomföra ett förbundsgemensamt nationellt läger, Scout 2001. Inför lägret pratades det mycket om scouting över förbundsgränserna och lägerveckan ska komma att bli en enda stor manifestation för gemensam verksamhet över förbundsgränserna.

– Jag tror att alla scoutförbund började märka att medlemsantalen sjönk, berättar Catarina Ploghed Isander som var ordförande i SMU:s scoututskott 1995-97. Vi hade ju haft stora läger inom vårt eget förbund med 8-9 000 deltagare tidigare, men nu vill vi göra en enad insats för att visa att vi alla var del av en stor organisation, att vi var en bra rörelse för unga, en modern rörelse som stod långt ifrån den förlegade bild som ofta spreds om scouting.

Scout 2001 blev visserligen en fantastisk upplevelse för alla deltagare, men lägret gick med förlust och efteråt var det svårt att hitta ett sätt att fördela skulderna på de fem scoutförbunden. Efter att ha samarbetat framgångsrikt vid stora arrangemang under ett drygt decennium stötte scoutförbunden plötsligt på problem.

– Det är klart att det svider om man gör något tillsammans som inte fungerar, vi hade kommit väldigt nära de andra förbunden innan Scout 2001 och och hade inte det lägret gått med så stor förlust så tror jag organisationsförändringen hade gått fortare, säger Jan Månsson.

 

Den gemensamma riktning och den optimism som fanns i scoutrörelsen inför Scout 2001 blir snarare avvaktande efter det stora lägret i Rinkaby. När man under ett decennium talat om allt som var gemensamt för de olika scoutförbunden insåg man också att det var viktigt att värna om det som var unikt för respektive förbund.

– Vi pratade mycket om hur man skulle kunna gå samman redan åren innan Scout 2001, men vi insåg att det skulle behöva vara en långsam process så att alla kårer också kände att de var med. För oss inom SMU var ju scouting en fantastisk metod som vi delade med de andra förbunden, men samhörigheten inom kyrkan var ju också väldigt viktig, berättar Catarina Ploghed Isander.

– För oss inom Nykterhetsrörelsens scoutförbund handlade det om att hitta ett sätt att samverka samtidigt som vi kunde ha kopplingen till både scoutrörelsen och nykterhetsrörelsen, det var viktigt för oss att behålla kravet på personlig helnykterhet bland våra medlemmar. Men det var också viktigt hur vi hanterade drogfrågan inom resten av scoutrörelsen, jag tror till exempel inte att WSJ 2011 hade haft samma profil om inte Nykterhetsrörelsens scoutförbund hade drivit den frågan, säger Lasse Karlsson, förbundsordförande i Nykterhetsrörelsens scoutförbund 1994-98.

 

2006, fem år efter det stora förbundsgemensamma scoutlägret på Rinkabyfältet enas förbunden om en gemensam scoutskjorta, året därpå genomför man Jingijamborii som många talar om som generalrepetitionen inför det enorma World Scout Jamboree 2011 som lockar drygt 40 000 scouter från hela världen. Nu visade scoutförbunden återigen vad man kunde åstadkomma gemensamt, den här gången med hela världens scoutorganisationer som åskådare. Efter världsscoutlägret höll Svenska Scoutförbundet sin sista stämma innan förbundet gick upp i den nya organisationen Scouterna, sedan dess har resten av landets scoutförbund direktanslutit sig eller tecknat samverkansavtal med den nya organisationen. Det är den största scoutpolitiska förändringen på flera decennier, men när man blickar tillbaka fanns det aldrig någon politisk vision. Att de fem scoutförbunden skulle bedriva scouting tillsammans var aldrig teori eller politik, det handlade bara om verksamhet som visade sig bli ännu roligare om den genomfördes gemensamt.

– Jag hade ingen koll på hur scoutrörelsen fungerade organisatoriskt, jag ville bara göra roliga aktiviteter. Många av de som deltog på alla dessa Ventures och Moots, från alla olika förbund, upptäckte att det var roligt att göra scouting tillsammans. De är idag aktiva i ledningen för scoutrörelsen och har sett till att vi har den nya organisationen på plats, säger Jan Månsson.

– Men det är inte färdigt nu, påpekar Lasse Karlsson, vi har bara satt upp startblocken, det är först nu vi kan börja springa och fylla våra nya förutsättningar med innehåll.