Att förvalta en historia

Det slår mig emellanåt, hur enormt Scoutrörelsens arv av berättelser, minnen och delade erfarenheter är. Idag var ett sådant tillfälle. Jag och vår ekonom Håkan har varit i Vingåker och undertecknat de sista papprena kring försäljningen av Kjesäter-fastigheterna.

De anläggningar rörelsen har under olika tidsepoker blir kopplade till minnen, till lärdomar, till glädje och kanske till det där pirret av att sova hemifrån för första gången eller att lära sig nya saker inom ramen för en folkhögskola. Banden blir starka till platser vi kan återkomma till igen och igen.

Samtidigt finns andra minnen, de av ekonomiska svårigheter, av sömnlösa nätter och att slita sitt hår då man som rörelse inte har förmåga att förvalta fysiska byggnader utan behöver prioritera mellan dem och verksamhet – mellan gamla minnen och nya upplevelser.

Jag har fått ärva båda dessa minnesbilderna av rörelsen, får vara med och förvalta både de glada och ledsna arven. Får vara med och föra berättelserna vidare, trots att jag inte har spenderat så mycket tid på just den här anläggningen (största delen av mitt anläggningshjärta finns på Kungshol utanför Rättvik…), och jag ser det som en viktig uppgift att föra minnena vidare.

Samtidigt vill jag använda dessa minnen och erfarenheter till att bygga nytt. Skapa nya möjligheter för barn och unga att få egna upplevelser av pirr i magen och folkhögskoleutbildning, något vi har stora möjligheter att göra idag.

Jag ser fram emot att fortsätta ta emot berättelser från andra medlemmar, både från egna anläggningar och från de andra platser där vi bedriver verksamhet. Glada minnen och vemodiga minnen. Och möta förståelse även i fortsättningen för sömnlösa nätter och de svåra beslut vi måste fatta ibland.

Det här inlägget postades i Scouternas styrelse bloggar och märktes av Josefine Larsson. Bokmärk permalänken.