Det heter faktiskt spårare.

Igår var jag och hälsade på på utbildardagarna som anordnas av Scouternas folkhögskola. 75 utbildare från hela landet och med olika scoutbakgrund träffades på Strandgården utanför Halmstad, både för att lära sig mer om våra utbildningar och för att själva utbildas om andra saker som berör oss som scoutledare.

image

Men mitt starkaste minne från dagen handlar om vilka begrepp vi använder.

Någon sa något i stil med ”spårare som ni säger – jag kallar dem miniorer fortfarande”. Jag vet att detta inte är helt ovanligt, och ibland kan det vara svårt att ställa om. Men efter detta uttalade sig en ny ledare. Hen sa: ”jag vet inte vad ni pratar om när ni använder de gamla åldersgruppsnamnen. Jag var inte med då.”

Tänk på det nästa gång du hör någon som använder de gamla namnen eller råkar göra det själv. Alla var inte med då de användes. Framför allt var inte barnen med då. När de träffar barn från andra kårer eller letar material om sin åldersgrupp kommer de inte riktigt känna igen sig. Och om vi vill öka rekryteringen kommer det komma ännu fler som inte var med då.

Spårare.
Upptäckare.
Äventyrare.
Utmanare.
Rover.

Nu rabblar vi dem tillsammans tills vi kan dem som ett rinnande vatten. Glad söndag!

Det här inlägget postades i Scouternas styrelse bloggar och märktes , , av Josefine Larsson. Bokmärk permalänken.
  • Sigge Birgisson

    Kanske är det så att Scouterna ska ta det till sig att det efter så här lång tid fortfarande är vanligt med denna typen av kommentarer. Vad kan man göra för att förbättra det istället för att nonchalera det som begreppsförvirring? Istället ta till sig detta som kritik om hur man genomförde förändringen utan tillräcklig inkludering av verksamheterna. För om man faktiskt funderar över citatet, ”spårare som ni säger – jag kallar dem miniorer fortfarande” så tyder det på att personen ifråga fortfarande inte känner sig inkluderad i förändringarna.

    Hur gör man i framtiden med förändringar som behöver verksamheternas stöd för att fullständigt gå igenom? Hur kommuniceras och utbildas de? På ett inkluderande sätt så alla känner sig delaktiga när man sen vill ha ett enat budskap mot scouterna och i sin rekrytering.

    • Thomas Bruno

      Jag funderar ofta på vad vi som drev processen med nytt program och ny åldersindelning för 5-10 år sedan skulle kunna gjort mer.
      Vi informerade så mycket vi kunde genom hemsidor, nyhetsbrev, workshops och seminarier på förbundens och distriktens* årsmöten och andra större samlingar, vi höll regionala workshops och vi hade remissrundor som både var ”slutna” och ”öppna”. De ”slutna” riktade sig till förbundsledningarna – som vid tiden var de som ägde ansvaret för scoutprogrammet – och de ”öppna” riktade sig till varje medlem som önskade komma med synpunkter. En övervägande del av de åsikter som kom in var konstruktiva och bidrog till processen – andra var mer fokuserade på att berätta att de gamla namnen var bra för att det var namn som alla som vuxit upp i scoutrörelsen kände till.
      Vad kunde vi då gjort mer? Ringt runt till alla ledare? Besökt alla scoutkårer? Ja, onekligen hade det givit ett högre antal ledare som kommit med kommentarer. Dock hade vi inte resurser till det. Vare sig tillräckligt många ideella för att göra det eller de ekonomiska resurser som hade krävts för att låta anställd personal göra det.

      Förslag på hur vi ska göra i framtiden tror jag tas emot tacksamt av de som kommer ha utmaningen att göra det bättre än vad vi gjorde.

      * = det var stor skillnad på i vilken mån vi var välkomna att hålla workshops på distriktens samlingar varför endast ett begränsat antal workshops hölls på distriktsnivå.

    • http://www.aboutme.se/asemibystrom Åsemi Hansdotter Byström

      Så klart de finns, de som inte känner sig inkluderade, de som inte ser helheten. Vet du vad Sigge, jag träffade en man i förr-förr-förr-förra scoutskjortan när vi hade scoutdag på Liseberg. På min TG 1991 skulle vi gruppvis presentera vad som var specifikt med varje förbund. Min grupp som fick sig själva, NSF, sa inte nykterhet, de sa vi är de som är ute i naturen, tro mig att jag höll på trilla av pinn. Det går inte att nå 100%. Vi nådde en stor andel. Vi gjorde ett enormt arbete. Det gjordes bra. Precis som Thomas Bruno säger.